Schelénium

Osthållare i rostfritt stål. Lasergravyr. Vidareutvecklad från Einar Scheléns osthållare. Projektet är en slags lek där Mats låtsades att Einars tokiga idé faktiskt blev verklighet. En hyllning till den gränslösa kreativiteten.

Schelénium består av själva osthållaren, kapseln som den ligger i jämte en ihopvikt A3-affisch. Se bilderna.

Mått: längd 18 cm bredd 3 cm
Vikt: 52 gram

Kommer finnas till försäljning i januari 2025.

Tänk att hitta på någonting som inte finns!

Einar Schelén (1900- 1992) var konstnär och granne med mina föräldrar i byn Lidgatu – intill Näsåker - i Ångermanland.

Han var till yrket folkskollärare men var en konstnärssjäl och en välkänd profil i Sollefteå. Einar var en mångsysslare, alltid full av idéer. På äldre dar var han fortfarande mycket aktiv med bland annat måleri, vävning, virkning, broderi och han hade kurser i ciselering av mässingsplåt för gammeltanterna i Näsåker.

Själv träffade jag Einar ofta när jag hälsade på mina föräldrar under somrarna på åttiotalet. Han berättade om Carl Malmstens sommarkurser och lärde mig ciselering. Jag gjorde en mässingskandelaber fritt utifrån hans mönstermallar.

En morgon knackade det på dörren till mina föräldrars hus. Vår mamma öppnade dörren. Där stod Einar, iklädd endast sin vita nattsärk med luva på huvudet och gummistövlar på fötterna, och såg ut som om han hade sovit i skogen i en vecka.

Einar fick komma in och berätta vad som hänt. Han var omskakad och det tog sin tid. Sent på eftermiddagen kom han äntligen fram till det han hade råkat ut för:

Allt hade startat några dagar tidigare, då han suttit och knåpat med några små krokar i mässingsplåt. Plötsligt kom han på något som han var helt övertygad om att varken han eller någon annan hade kommit på förut.

Och han upprepade gång på gång ”Tänk att hitta på någonting som inte finns...” Det han hade kommit på, den stora uppfinningen, var en slags osthållare.

Han förklarade ” Tänk dig, att vid en finare bjudning kunna överräcka osten till sin bordsgranne, utan att behöva vidröra själva osten!”

”Bakterier är något så ohygieniskt ” sade Einar.

Det var alltså denna uppfinning han kommit på och med den hade han fått en uppenbarelse som hållit honom vaken i flera dagar. Han var helt övertygad om att Grejen han kommit på var något som alla människor skulle vilja ha. Potentialen var enorm. Einar såg framför sig allt arbete som måste göras för att förverkliga sin vision: han måste sätta igång en massproduktion med allt vad det innebar. Han började planera i detalj vilka roller var och en av familjemedlemmarna, släkt och vänner skulle ha i denna framtida koncern. Hans liv skulle komma att förändras to- talt. För de enorma mängder pengar han skulle tjäna på sin uppfinning bestämde han sig för att starta en egen bank, som han döpte till Schelénium Bank. I samma veva passade han på att beställa ett paradporträtt som min mamma skulle måla, och satte in en annons i tidningen Land för att få kontakt med finansiärer.

Annonsen bestod av nio punkter som beskrev uppfinningens förträfflighet utan att avslöja vad det rörde sig om:

Lätt att tillverka.
Enkel att förpacka.
Enkel att transportera.
Tar liten plats.
Kan göras i ett billigt material. Enorm potential.
Alla vill ha den.
Hygienisk.
Lätt att rengöra.

Samtidigt som han satte in annonsen hyrde han den före detta frisersalongen närmast bredvid postkontoret i Näsåker för att kunna ta emot all post.

Han fick ett (1) svar.

Sönerna skrattade åt honom och förkrossad lyckades han ändå få Utvecklingsfonden att komma och granska osthållaren.

– ”Vet ni vad de sa? De tyckte att det var intressantare att prata med mig än om min uppfinning”

Då han fick se målningen som han beställt av min mamma var han inte längre intresserad. Han tyckte att det var någonting med hans ögon i porträttet som inte stämde. Han tyckte att han på något vis såg lömsk ut.

– Jaha, vad ska vi göra då, frågade min mamma som hade tagit uppgiften att porträttera honom på allvar.
– Prata med mina söner, de vill säkert ha den, blev svaret.

Men sönerna protesterade vilt.
Målningen ägs idag istället av Sollefteå kommun.

Produktionen av Einar Scheléns osthållare blev aldrig av. Men vi kan väl låtsas.

Mats Theselius 2024.

Tack till Anneli Nowén Konst/Kultur Sollefteå Kommun. Pia Fries, Åsa och Marianne Hedman. Olov och Oscar Schelén. Gregor Flakierski. Henrik de la Fontaine. Pernilla Magnusson Theselius.

Kapseln.

Einar Scheléns prototyper.

A3-affisch.

Astrid Theselius paradmålning av Einar.